På Amalfikusten finns många olika vandringsleder. Vi vandrade den kanske mest kända Sentiero degli Dei, dvs gudarnas stig.
Detta är något av det mest magiska jag gjort. Det var varmt, väldigt varmt och luften stod stilla. Och på många ställen fanns det ingen stig utan mera ett stenröse att ta sig igenom. Men trots det var det helt fantastiskt att få uppleva utsikten och den totala tystnad som det var där uppe i bergen. Som om jag vandrade i en filmkuliss.
Plötsligt under vandringen blev jag ännu gladare! Hoppade-upp-och-ner-av-lycka-glad! Insåg att bergsluttningarna var fyllda av örter. Det växte rosmarin, salvia, timjan… Stora buskar överallt!
Jag plockade med mig så mycket jag kunde. Hade ingen påse eller väska med mig… Så det blev inte så mycket.
Men känslan när jag nu hemma i köket kan smaksätta min mat eller min bröddeg med örter som vuxit uppe i bergen på Amalfi kusten är lyrisk.
Den rosmarinkvist, som nu smaksätter kycklingen i ugnen, blickade ut mot Capri när den växte. Att ha en berättelse bakom de råvaror jag använder är något jag värderar högt!
Trevlig helg! Kramar D
