Det blev inte bara semlor senast jag bakade bullar. Några fyllde jag, innan gräddning, med en röra gjord av smör, råsocker, kanel och finhackad mandel.

Nu har min surdeg tuppat av igen! Eller han är inte död, inte heller halvdöd men absolut inte pigg, kry, alert och full av energi. Så nu beter jag mig som en hönsmamma igen. Springer och kollar till honom jämt, det sista jag gör på kvällen och det första jag gör på morgonen… Matar, rör och kollar klimatet. Ännu sjunger jag inte sånger och läser sagor, men visst om det sätter fart på surisen så kan jag läsa Rödluvan, Tre små grisar eller vad han nu kan gilla…

Hoppas ni njuter av ljuset som ökar med flera minuter / dag J! Kramar D